Malaga 24 juni 19.27
Hej,
Sitter och dricker sött kaffe i en gränd i Malaga. Pollen-chock och jacka känns redan långt borta! Jag kom hit idag och ska möta upp men min underbara båt så fort den kommer fram till Spanska kusten. Sen bär det av upp mot Formentera och nya äventyr inte så långt bort från Sverige den här gången.
Det är en efterlängtad tur och hela min kropp har känt sig ostadig på land sedan jag klev av kära Tradewind i maj.
Jag säger bara hasta luego!
Williamstaad Curacao, 12 may 2011
Hej kära du!
Seagipsy blir landburen, jag flyger till Europa i kväll! Just nu bor jag på den fina båten Birka/28-fot/Bon bon. Ja denna lilla skönhet nöjer sig inte med bara ett namn!
Med andra ord jag har lämnat min egen båt Tradewind of Swanwick.
Istället för att fortsätta genom Panama kanalen kommer båten att segla i Medelhavet tills min kära båt säljs.
Så äventyret fortsätter fast på lite andra villkor!
Vi ses hemma!
English Habour, Antigua 15 april 2011
Halloj,
Jag har träffat Sture igen. Ja, han satt där och nästan frös med en öl i sin hand, för så kall var den bittra skummande drycken. Du förstår den var så kall att det blev alldeles blött på bordet där han satt. Ska jag vara helt ärlig så tror jag att Sture hade druckit mer än en liten flaska lokalt öl. Jag tror att ölet på Antigua heter Wadadli. Ja, både jag och Sture enades om att det var svårt att lära sig namnet. Han nickade glatt och sa att han har varit tvungen att dricka många Wadadli för att lära sig namnet på ölet.
Egentligen var det inte jag som fann Sture vid de höga borden på restaurangen som ligger precis vid vattnet. Det var ett trevligt par som också har seglat från Sverige som undrade om jag hade sett Sture. Jag tror att deras båt heter Olivia. I varje fall var det dom som berättade att Sture satt vid de höga borden och drack öl medan solen segade sig ner mot horisonten. Vattnet alldeles utanför restaurangens brygga hade svårt att ta hand om allt glitter som solen orsakade. Sture blev väldigt glad när han såg mig och bjöd genast på en av dessa kalla öl. Sture vet hur man skämmer bort vänner. Vi skålade och var lyckliga tillsammans. Ja, Sture han är en glad kille. Men den här eftermiddagen var han extra glad för han skulle få segla en av de fina båtarna som har kommit till Antigua för att kappsegla mot en massa andra finna klassiska båtar. Sture gillar gamla träbåtar och han ska få segla en väldigt speciell båt en av dagarna under Antiguas Classic Yachts Regatta.
Ja, för dig som inte vet så tycker Sture om att fotografera så han ska vara med på båten och fotografera hela dagen. Men Sture berättade för mig att han egentligen bara använder kameran som en ursäkt för att få tillfälle att segla med båten. Du kanske vet vid det här laget att jag är dålig på att komma ihåg namn men en sådan här fin båt glömmer man inte namnet på!! Stormy Weather heter den. Jag har till och med googlat för jag blev ju så nyfiken på hur den ser ut! http://www.stormy-weather.co.uk/
Där kan du se vilken fin sak Sture ska få segla i morgon. Ja, Sture har lovat mig att jag ska få några av hans fotografier så att jag kan visa dig hur hans dag blev. En sak som oroade Sture var att det inte skulle blåsa så mycket den dagen han ska segla. Men det ska bli spännande att höra hur det gick för Sture.
Sture drack sedan upp sin öl och hoppade i sin gummibåt och styrde ut till där han har ankrat sin båt. Precis vid en klippa där ett gammalt stenhus står på en kant och getterna skuttar och bräker i triumf när de inte har trillat ner för klippans stup.
Sture såg nöjd ut när han åkte sin kos och hälsade på en bekant i en annan båt…
Fortfarande English Habour, Antigua ett par dagar senare…
Hej,
I helgen har ja roat mig på restauranger och barer och träffa nya och gamla vänner. Igår var jag på äventyr på andra sidan ön… Det är roligt varje dag.
Idag kom jag tillbaka till min mastlösa båt när solen stod som högst och ingen skugga syntes från min kropp.
Jag passade på att hänga djupt nere i båten och gav vår inombordare kärlek och olja. Svetten bladades med fettet från oljan på mitt bröst och jag gled med mina fingrar över korroderad metall. Butchigt värre!
Men det bästa av allt var att jag bytte kontakten till död-manns-greppet på vår lilla Honda som driver vår gummibåt in till kaj. Så istället för att krocka med brygga eller andra båtar eller missa bryggan för att kortsluta motorn varje gång vi närmar oss land kan jag sitta med kaxig blick i skyn och nonskalant döda motorn på stoppknappen! Det har inte hänt sen Las Palmas!
Det är vardagslyx i min värld!
20.15 English Habour, Antigua.
Hej,
Efter att jag trotsat vädergudar och sjötigrar kom jag äntligen fram till Antigua igen efter en härlig tid på St Barths.
Jag avslutade som man bör på St Barths med ett varmt dopp på Shell beach, som ligger mitt i samhället på ön. Det kändes som jag lämnade en veckas semester på kusten i sydeuropa. ja, du vet när man måste ta ett sista dopp innan du måste skynda med taxi istället för flygbuss till flygplatsen för att du har dröjt kvar för länge.
Well, nu är jag i varje fall på Antigua och det är ju härligt också. Det var motvind i typ 20 timmar och vågornas tigrar kastade sina gap rakt mot oss. Det var obekvämt med andra ord!
Vår mast har kollapsat på däck så vi hyrde en kran idag och plockade av den klena stången. Så nu är båten utan själ och vi jobbar i slipdamm och sol för att kunna få tillbaka ett prakt stånd till mast redan efter helgen, inshallah!
Nåja det finns tröst i vardagen. Jag skriver det här i kvällsbrisen med mina ben dinglandes från träbryggan. Fiskarna slår i vattnet en centimeter från mina tår och det luktar grillat från restaurangen som spelar reggae i musiksystemet. Ölen är oförskämt kall och stjärnorna klarare än safirer och månen vassare än Kinas kommunist skärva.
Puss å kram
St Barthelemy 2 april
Hej,
Jag sitter på Östra strandgatan på vår gamla koloni St Barthelemy och dricker en dubbel expresso och ätit en stor panini med tre soters ost! Svin gott! Fransmännen fick tillbaka denna vackra ö i slutet av 1800-talet.
I morse höll jag på att dyka på en sköldpadda som dök upp för att hämta lite tidig morgon luft vid ytan. Jag klöv det genomskinliga vattnet precis när solen nådde över berget ovanför stranden. Och simmade in till den tomma stranden och gick en promenad innan vi satte segel och seglade in till Gustavia för att skicka hem Linda som har varit nere och hälsat på i en månad.
Solen står högt nu och jag ska ta mig en sväng på gator och torg…
Vi hörs snart!
Kram
Deshaies 24 mars, Guadeloupe.
Tupparna har tagit över stan och kycklingarna snurrar på stekpinnarna i ugnen utanför den lilla butiken i byn Deshais, som är omöjligt att uttala för en utlänning som jag!
Men var är hönsen undrar jag. När jag går förbi den prydliga parken hoppar tupparna runt på ställningarna. Det är tupparna och jag som glider runt mellan de små trähusen som är uppradade längs huvudgatan.
Det är en ljuvlig by men jag passar på att göra som alla andra tycks ha gjort, lämnat byn. Jag stegade ut ur samhället i mina flipp flopp, sugen på äventyr. Jag tog mig till en vild strand med gul sand. Där promenerade så jag blev andfådd i den lösa sanden. Klättrade upp för en klippa och njöt av utsikten.
Jag granskade en surfare som inte kunde hitta sin våg. Tog ett dopp i vågorna och åt en crepe med ost, ägg och tonfisk under en palm och stirrade på fransoserna som gned sig mot blommiga saronger vilka de brett ut på sanden. Jag kände mig tillfredsställd och gick ut till vägen för att hitta en buss tillbaka till Deshais. Jag hann inte långt förrän jag blev uppplockad av mannen som jag drack öl med mig på baren kvällen innan. Han körde slalom mellan bilarna alldeles för fort, men jag brydde mig inte om det utan földe med i svängarna där jag satt bak på pallen.
Vi körde på en sten innan en rondell innan vi susade in i byn. Det var mer liv på gatorna nu. Restaurangerna slog upp sina dörrar och en servitör kom över gatan med famnen full av baguetter. Solen gled ner i horisonten och jag undrar vad jag ska äta i kväll…
Bourg Des Saintes kl. 8.28 den 21 mars, Iles des Saintes.
Tre båtar en Regatta.
Jag sitter med vinsten på min hand. Det hela började med att det var dags att lämna min kära ö Dominica. Vi hade varit där en bra stund. Jag har hängt med folket från två spanska båtar och vi bestämde att vi skulle åka till Iles des Saintes tillsammans och genast fanns det en liten regatta.
Dagen började med stora förväntningar och en blå himmel. Jag vaknade tidigt och klev upp på däck och vädrade vinden. Det var en ovanligt lugn morgon. Solen var redan varm och jag tog mig ett piggt morgondopp. Klockan tio var det bestämt att vi skulle starta tävlingen. Efter en regatta frukost bestående av stekt ägg på rostat bröd drog vi glatt upp ankaret. Fyllde våra segel med vind och styrde ut mot båtarna Ju och Socarraoii som hade pumpat upp alla segel de har.
Tävlingen var i gång men vinden var på något annat hav… Vi var sist eftersom vi hade ankrat närmast stranden. Radion gick i ett mellan båtarna för att skapa den rätta tävlings stämningen. Men ingen tycktes röra på sig. Segel fladdrade och spänningen steg. Vem ska få första vindpusten??? Vi var sist…men vi smög förbi Ju med Mark och Judith och vi kom före dem vi udden och fick lite vind och gled ifrån. Socarraoii med Kiko och Rosé var före oss båda. Vi följdes åt utefter Dominicas lilla kust. Vårt mål, Iles des Saintes syntes i horisonten. Havet var blankt och blått. Jag ville bada! Det var väldigt varmt och jag hade tagit på mig ståhatten. Ju var på frammarsch och började glida förbi oss. Vi trimmade segel och hoppades på att komma ut i den riktiga vinden först.
Jag badade på fördäck genom att hinka vatten över mig. Det var ljuvligt skönt. Mark började bli sur på Ju då vi tog all vind och började sticka ifrån. Socarraoii vinglade på en annan kurs och vinden välde in över våra segel. Poff och vi var ute i sundet mellan öarna.
Hej å hå jag ropade gliringar över radion till de andra båtarna för att retas.
Typ tre timmar senare lägger vi i ankaret i vid en liten vik där vattnet skiftade i turkost och vackert grönt. Stenar stack skarpt upp ur böljan.
Med segern i hamn dök jag i det ljumma vattnet….
Tack för en fin segling!
Hej!
Vet du vad? Jag har träffat Sture! Ja det var vid en strand där bergen växter höga och gröna. Det fanns en palm på en topp också. Åh vad fint det blev i solnedgången hade Sture tyckt. Han njöt och mös i hela kroppen. Ja det är sant jag såg det själv. Han tyckte speciellt om eftermiddagen i den lilla byn, där kycklingarna irrade framför Stures fötter när han promenerade på den vingliga trottoaren. Sture hade kompisar med sig också. Stures bästa kamrater var med. Dom kommer från ett annat land än Sture. Spanien och Sture får öva att prata sin spanska. Ja när dom förstår honom blir han väldigt glad. Sture har inte pratat det språket på mycket länge.
I varje fall, Sture var på väg in till byn med sina vänner och kycklingar härjade kring deras fötter. Husen var byggda i trä och målade i pastellfärger. Det var mycket vackert tyckte alla tre. De turades om att använda Stures solglasögon för allt blev så väldigt mycket finare genom dom. Ja, alla färgerna och kontraster klev liksom fram. Ungefär som när du leker med vänd dia:n. Alla var glada när dom kom in i den lilla byn. Stranden ligger precis intill och gamla rostiga och trädbeväxta vrak skymtar mellan byggnaderna. Wow hade Sture sagt! Det var verkligen en fin vy i solnedgången. Dominica är platsen hade Sture tänkt. Han var en mycket lycklig kille tyckte han. Sture hade vilat sig i ett gatuhörn och druckigt en kall öl tillsammans med sina vänner. Alla njöt och enades om att Dominica var en bra plats.
Det fanns en fin strand där Sture och jag hade våra båt. Han såg sandbotten från båten och aktade sig när han dök i för att inte slå huvudet i en sten. Han visste att det var 3 meter djupt för det hade han mätt med hand lodet han har med sig. Men Sture är försiktig.
En morgon simmade Sture in till stranden. Det var en väldigt fin morgon, vinden var liten och solen pinkade ljumna strålar över bukten där alla ankrat sina båtar. Jag såg när Sture tog ett andetag och hoppade ut från sin båt. Med Sträckta armar och putande bröst plus med fötterna ihop. Ja det var mycket att tänka på tyckte Sture när han var i luften. Han skar det tropiskt skimrande vattnet med kroppen och med ett lätt överslag med benen. Vattnet som är väldigt salt tryckte honom upp mot ytan och han ploppade upp som en kork. Det såg väldigt skönt ut när jag såg honom komma upp till ytan.
Sture simmade sedan i väg. När han kom fram till stranden hade han tänkt ta en promenad. Men precis när han började röra på sig hade han sett sina vänner komma in. Dom var på väg in till byn för att handla frukt och grönsaker. Stures spanska kompisar har en hund som Sture är mycket förtjust i och när dom frågade om Sture ville passa lilla Trufa, som hunden heter, blev han så glad att han nästan sprack. Trufa såg också glad ut. Sture och Trufa spurtade bort på stranden och lekte med bollen som var full av slem från Trufa. Men det gjorde inte Sture något. Han fick leka och bada med den lilla hunden mycket länge. Det är en väldigt smart hund. Trufa gillar att bada. Hon har simhud mellan tassarna. Sture och Trufa simmade i det fina vattnet. Sture tyckte att det var den bästa morgonen på mycket länge. Han var väldigt glad.
Sture berättade många historier för mig när vi var vid den fina stranden på Dominica. Han berättade om hans resa ner till öarna vid Grenadinerna. Han hade också besök av en mycket förtjusande ung dam. Jag Sture tycket att det var väldigt kul men främmande på sin båt. Han sa att dom hade haft mycket roligt ihop. Han berättade något om att dom hade surftat med gummibåten vid en strand någonstans. Nu minns jag inte vart det var. Dom hade skrattat åt det många gången minns jag att Sture sa.
Ja Sture han verkar ha roligt mest hela tiden. Sist jag såg honom bakade han bröd på sin båt så som spanjorernas lärt honom. Sen tog han sin lilla gummibåt och åkte över den lilla bukten förbi de fina båtarna som svingade i vinden. Jag såg hur Sture hälsade på några båtar han passerade. Kanske var det båtar som Sture kände sedan tidigare hamnar. Eller så var han bara artig när han körde förbi. Sture styrde mot den fina segelbåten som låg längst bort mot det höga berget. Den hade två master och röda kapell och såg mycket fin ut. Som en skuta. Det var det sista jag såg av Sture den gången. Det var mycket roligt att träffa Sture igen. Han var vid glatt humör och god hälsa. Ja det syntes att han verkligen trivs där han är.
Jag får se när jag träffar honom igen. Så jag kan berätta hur det går för Sture.
Hej!
Jag är mätt på sushi! Ankaret är lagt i en liten lagun innanför havet och vattnet är stilla och kluckar mot skrovet. Stormlyktorna vajar i den svaga brisen och månen är ett streck på himlen.
Det har varit en skön söndag med eftermiddags öl på stranden. Ett dopp i solnedgången och jag fick sand överallt, så klart.
Den senaste månaden har jag utforskat öarna i Grenadinerna. Jag har badat på ställen som jag inte kan uttala och snorklat med sköldpaddor och andra suspekta fiska. Mitt hjärta har jag delat upp på öarna Myreau, Carriacou och Union island. Det är fina öar med människor som har kärlek och respekt i sina kroppar. Jag har vandrat över Union, genom skog och över kullar förbi lekande pelikaner och galet vita stränder där inte en kotte syntes. Och plåtat ett syskon par med farfars gamla lådkamera. Byggt solskydd på den vilda stranden vid Salt Wistle bay på Myreau. Kissat i en buske på Carriacou och ätit grillad hummer på stranden på Union island.
Nu ska jag åka in med jollen och hämta en kompis.
God natt och jag lovar att vi hörs snart!
Kära Emma har lämnat mig, men tillsammans njöt vi av 28-fots wiskey som dom glömde ombord på Tradewind efter en kväll på Bequia…
Vi tackar våra kära seglar kamrater!
Fair winds
Puss & Kram från Tradewind
St Lucia 4-Ever!
ps. Jag har hört att Sture hänger på Union Island efter att ha snorklat i turkost vatten vid Tobago Cays….
1 februari, Margot bay, St Lucia.
Nu har jag vinglat runt på St Lucias orkanhärjade vägar. Jag har kört på vänstra sidan med min högra hand utan att var med om en krock. Rullat ner för sköna kullar och doppat mina skor i havet alldeles för många gånger.
Men i morgon ska jag byta den kära creolska dialekten (som jag kommit att förstå lite bättre) mot franska. Det var ju galet att jag skulle behöva åka till andra sidan jorden för komma till Frankrike! Men det känns tryggt att möta fransmannen på en koloni i det karibiska havet.
A tout á l’heure
Jag läste i en tidning om quater life crises, kvarts livs kris. Plötsligt kände jag mig träffad, eller jag vet inte. Det kanske bara är min nyfikenhet, äventyrs lust eller upplevelsenoja som jag inte kan bli av med som driver mig ut på haven.
Nu är det så att jag mitt i livet bestämde mig för att långsegla mot spännande latituder.
Här kan du läsa om mina små och stora äventyr. Banala händelser, små tankar, stora lustar eller vad det kan vara som rör sig i min vattenvärld. Jag skriver i min lilla bok på havet och återför det här när jag kommer i hamn någonstans….
